‘Cause nobody wants to be the last one there.




Idag har ni en arg o-opererad Fredrika med er. Min ständiga hälsolycka var med mig även idag. Med osynliga vener och en massa tur så åkte jag från Norrlands univeritessjukhus hungrig, sönderstucken och utan hopp i livet. Fick i mig lite mat, såg lite ljusare på tillvaron och insåg att maten endast gjorde min dag en liten nyans ljusare. Min hals är alltså fortfarande oslaktad, orörd och bortglömd. Men den lär göra sig själv påmind inom en snar framtid eftersom ingen operation finns i siktet längre. Kul liv. Kul tur. Kul tjej.

Mitt präktigt lyckliga inlägg här nedan borde raderas, man ska lära av tidigare erfarenheter och inse att i hälsoärenden går det aldrig som jag vill och hitills finns inte många undantag. Ligger och trycker i mig mat för tillfället eftersom jag har hört att man skall göra det bästa av situationer. Mat adderat med en orörd hals ger resultatet "det bästa av situationer".

Frustration, over and out.