Fredrika

Här har ni lite av guldkanten på min vardag. Jag måste bara inflika hur otroligt skönt det känns att kunna sätta ordet 'föredetta' innan ordet gymnasieelev när jag dagligen struttar iväg till Lindel-hallen och möts av rätter som dessa.

Idag ljöd startsignalen för ett, två eller tre år av genuint slit som sedan ska avslutas med en vit, solig vårdag. Skickar ett lycka till alla kämpande blivnade studenter, som inte möts av mat som den ovan dagligen.

Själv ligger jag i sängen och laddar upp fysiskt inför morgondagens arbetsdag, psykiskt är jag halvvägs ut genom dörren, på väg till IKSU för att köpa en currymacka, för att sedan dra mig vidare över gatan, träffa vänner och beklaga mig över allt & inget. Men i år blir det inget av det. Konstiga, konstiga känsla men snart har jag nog glömt de där mackorna och den där tunga datorn och de långa föreläsningarna och tycker att allt det här andra är det mest naturliga i världen.

Men jag trivs där jag är just nu, iallafall. Mina kära, vi hörs.